När huvudet säger nej, även när kroppen vill.
Du vill börja. Kroppen är redo. Men tankarna kliver in och drar i handbromsen. De säger att du borde vänta, tänka mer, planera mer, förstå mer. Tankarna försöker skydda dig från obehag – men de skyddar dig också från rörelse.
Det här är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på att du är människa. Tankar är inte hinder. De är bara ljud. Du behöver inte lyssna på allt de säger.
En person står vid ett övergångsställe. Det är grönt. Kroppen är redo att gå. Men tankarna säger: “Vänta lite. Är det verkligen rätt? Är du säker? Tänk om…”
Men när personen tar ett steg märker de att tankarna inte hade någon makt. De var bara ord. Kroppen visste redan vad den skulle göra.
När du märker att tankarna bromsar dig, gör så här:
Du ska inte argumentera med tankarna. Du ska bara låta kroppen gå före.
Låt svaren komma långsamt, utan att pressa fram dem.
Hur lätt känns det just nu att låta kroppen gå före tankarna?