Katten – i anställningsintervjun

Du syns redan innan du kommer in i rummet.

Du ska på intervju. Du har förberett svar, valt kläder, läst på. Men det som avgör mest händer långt innan du sätter dig i stolen.

Det börjar redan på parkeringen.

Intervjuaren ser hur du kör in. Var du ställer dig. Om du tar närmaste platsen, handikapprutan, kundparkeringen eller en plats lite längre bort.

Det är katten i intervjun – det lilla som säger mycket.

Tar du första bästa plats? Stressar du? Blockerar du någon? Eller visar du omtanke, lugn och respekt redan innan du kliver ur bilen?

Du syns innan du syns. Och du bedöms innan du pratar.

Precis som gårdfarihandlaren som inte sparkade katten, visar du vem du är i det lilla du gör innan mötet ens börjar.

Du har själv intervjuat människor. Du vet hur snabbt du läser av någon.

Det är i hur de kommer in i rummet. Hur de går. Hur de sätter sig. Hur de möter blicken. Hur de hanterar tystnaden innan intervjun börjar.

Men det du sällan säger högt är att du ofta ser dem redan innan det.

Du ser dem i receptionen. I korridoren. I hur de pratar med personalen. I hur de väntar. I hur de bär sin nervositet.

Och ibland – i hur de parkerar.

Det är därför du säger: “Du syns redan innan du kommer in på intervjun.”

Det är inte en varning. Det är en möjlighet att visa vem du är i det lilla.

Ser du katten först – så ser du människan bakom ansökan.

Under dagen – välj tre tillfällen där du tränar på ditt eget “första intryck”. Inte när du pratar, utan innan.

Vad händer när du äger det som sker innan orden?

Reflektera

När såg du senast någon avslöja sig innan de sa ett ord?

Hur påverkar det dig att veta att intervjun börjar redan på parkeringen?

Vilket första intryck vill du skapa nästa gång du går in i ett viktigt möte?