När ett steg känns för stort – gör det mindre.
Du tror att du måste börja stort. Att du måste känna kraft, motivation eller tydlighet innan du rör dig. Men kroppen fungerar tvärtom. Den vill ha små rörelser. Rörelser som är så små att de inte väcker motstånd.
Den minsta möjliga rörelsen är inte en genväg. Det är en strategi. Det är sättet du lurar friktionen och tar dig förbi tröskeln utan att slåss med dig själv.
Ett barn ska lära sig cykla. Först står cykeln still. Barnet håller hårt i styret, rädd för att tappa balansen. Men när barnet rullar en centimeter framåt händer något. Kroppen hittar rytmen. Balansen kommer inte före rörelsen – den kommer av rörelsen.
Så är det med dig också. Du behöver inte kunna cykla innan du rullar. Du behöver bara rulla lite.
Välj något du vill komma igång med. Dela sedan upp det tills det blir så litet att du nästan skrattar åt det.
Du ska inte göra uppgiften. Du ska bara göra den minsta rörelsen som leder mot den.
Låt kroppen svara innan tankarna gör det.
Hur lätt känns det just nu att börja med något litet, istället för att vänta på rätt känsla?